Termen yoga betyder ”att förena” – men vad exakt är det som förenas?

Ordet sägs ibland härstamma från ett proto-indo-europeiskt rotspråk som talades för ca 7 000 år sedan, och vilket tros vara ursprunget till de språk som talas av ungefär hälften av världens befolkning idag.

Termen yoga, som vi vanligtvis använder det, härstammar från sanskritordet yuj, vilket betyder att förena — att ena — att binda samman — men också att sätta i arbete.

På engelska är det relaterat till ordet yoke, (på svenska ok), en anordning ämnad att para ihop oxar till exempel, och som på engelska även används metaforiskt för att beskriva äktenskapets band.

Jag hoppar i på den djupa ändan här – precis som jag brukar när det gäller filosofiska resonemang – men det verkar för mig som att denna förening innebär att man sammanför två till synes separata sfärer. Genom Asanas håller vi våra kroppar balanserade och starka, genom meditation håller vi våra sinnen stabila och fokuserade – och detta ger oss en fast grund från vilken vi kan expandera.

Samtidigt är vi redan ett med den eviga och oändliga helheten.

Att vara vid liv kan alltså ses som den pågående processen att engagera sig i båda dessa till synes motsägelsefulla sfärer. Det är en uppgift som ska utföras – och samtidigt är det livets redan inneboende glädje.