Enligt ett gammalt vediskt talesätt kan vi inte föra in världsliga förhållanden i det ovillkorliga, men vi kan föra in det ovillkorliga i vår villkorade värld.

Jag stötte nyligen på den här tanken och fann den spännande.

Kanske betyder det att ovillkorlig kärlek inte bara kan förvandlas till något villkorligt utan att förlora sin själva natur.

Men vi kan låta ovillkorlig vänlighet, förlåtelse, acceptans och kärlek finna uttryck i våra vanliga, ofullkomliga liv.

Huruvida detta gamla talesätt är sant, det vet jag inte.

Men jag gillar tanken att vi kanske kan föra in lite mer av det ovillkorliga i det vi kan kalla våra dagliga liv.