Igår var vi vid havet och fiskade krabbor bland klippor och sjögräs.

Som man kan förvänta sig har krabbor sina egna beteenden och förehavanden.

Vårt barnbarn, som är i den ålder då man frågar varför, ville veta: Varför beter de sig som de gör?

Det är ju en fråga jag på olika vis ställt mig själv genom åren.

Och jag ville svara honom: Kanske är det för kärleken till livet.

Varför gör vi allt vi gör?

Varför kämpar och strävar vi?

Varför går vi så långt för att hitta lycka?

Kanske är det för kärleken till livet.

Och varför älskar vi livet?

Det kanske är den enda frågan vi inte kan besvara.

Men å andra sidan, behöver den egentligen ett svar?

Igår, i sällskapet av min kärleksfulla familj, var det lätt att älska livet.

Även utan att veta varför.