För en tid sedan gjorde jag en upptäckt. I ett visst ögonblick insåg jag plötsligt att allting är ett, att det inte kan förändras, och att det är kärleksfullt och omtänksamt och genomsyrat av lycka.

Det var en fantastisk upptäckt, och den gav mig en insikt och förståelse om vår värld som överträffade och förvandlade allt jag känt till fram till den punkten.

Ett problem var dock kvar; kunde jag känna det?

På ett sätt gjorde jag det, men på ett annat sätt var jag fortfarande orolig, fortfarande osäker på min roll i detta liv.

Idag gör jag ett nytt försök att sammanlänka motsättningarna inom mig medan jag fortsätter min resa in i det stora okända.

Jag önskar er allt gott där ute.