Vad är verklighet? Vad är existens på dess mest grundläggande nivå?

Dessa sägs ofta vara de djupaste frågor man kan ställa. Den vedantiska tanketraditionen erbjuder ett tydligt svar: Sat-Chit-Ananda, där Sat betyder sanning — ren, sann existens; Chit betyder medvetande – ren, allomfattande medvetenhet; och Ananda betyder ren lycka – lycksalighet, villkorslös glädje. Dessa tre principer, kombinerade till en, representerar den yttersta grundläggande nivån av verklighet och existens.

Om vi jämför detta med oändlighetsprincipen kommer vi fram till mer eller mindre samma svar – dock med en liten skillnad. Oändlighetsprincipen utgår från det enkla faktum att oändligheten är oändlig. Detta är naturligtvis inte ett särskilt provokativt påstående – tvärtom. Det är så logiskt och självklart som något kan vara. Oändligheten är oändlig; inga dolda fällor här.

Nästa steg är att inse att oändligheten är ett. Det finns inte två oändligheter – och därmed, på sätt och vis, representerar den oändliga faktorn Alltet: det som är ett, det som finns överallt och som inte har någon början eller något slut. Det oändliga innefattar alltet, och utan denna oändliga faktor skulle inget annat kunna existera. På så sätt erbjuder det en enkel beskrivning av verklighet och existens som en allomfattande helhet. Detta är inte en välmenande fantasi, utan helt enkelt en sanning.

Om vi tar det ännu ett steg ser vi att eftersom det är en allomfattande helhet, har det ingen fiende; det har ingen motpol – det är en, och endast en. Vi måste också inse att det har en sorts grundläggande "frekvens". Med andra ord, det är inte neutralt – det uttrycker en ständig kraft, en energi, en positiv grundvibration. Vi kan säga att det inkapslar en obestridd kraft som aldrig vacklar.

Denna obestridda grundkraft kan bara ha ett uttryck – den är evigt och positivt givande.

Detta leder oss till slutsatsen att verkligheten är en, positivt laddad, allomfattande helhet.

Oändligheten är det enda som inte kan raderas. Allt annat kan tas bort – men inte oändligheten. Även om allt annat vore borta, skulle oändligheten fortfarande vara oändlig. Och därmed skulle den fortfarande vara glädjefylld och positivt givande.

I den meningen är det ganska likt konceptet Sat-Chit-Ananda. Beskrivningen av en enda yttersta sanning är på plats, och den inneboende laddningen av salighet kan också tydligt ses.

Det som återstår är att förstå medvetandets natur.

Jag återkommer till det imorgon.