Den sufiske poeten Rumi (1207–1273), även känd som Jalal al-Din al-Rumi, är än idag känd för sina djupa men vältaliga poetiska beskrivningar av vad som ligger bortom vår vardagliga uppfattning av världen. Bland många andra visa ord har han sagt: ”Guds språk är tystnad; allt annat är dålig översättning.”

Det tycks antyda att den högsta sanningen inte kan uttryckas i ord – inte ens i tankar – att den ligger bortom vad vi som människor någonsin kan skapa själva.

Utan att försöka förklara det oförklarliga kan vi ändå finna tröst i dessa ord. Tröst – och kanske till och med något praktiskt.

I gårdagens blogginlägg hörde vi Ella Delorias ord, när hon utvecklade skillnaden mellan den amerikanska ursprungsbefolkningens och de vitas traditioner, och lade vikt vid värdet av att lyssna med respekt för den andre innan man bildar sig en egen uppfattning. Hon talade också om tystnad, om kraften i att vara uppmärksam på klyftan mellan tankar och ord.

Tystnad är inte tomhet – det är ett utrymme där förståelse formas.