Igår liknade jag verkligheten vid ett mynt, inte i betydelsen av monetärt värde, utan i betydelsen av en enda helhet med två motsatta sidor. Och jag sa att den ena sidan förändrades medan den andra var oförändrad.

Varför är det bra att veta?

Först måste vi komma ihåg att vi diskuterar verklighetens natur. Vi diskuterar inte filosofi, psykologi eller andlighet. Vi diskuterar inte samhälle, relationer eller mänsklighetens framtid. Vi diskuterar inte svarta hål, ljusets hastighet eller det expanderande universum.

Vi pratar om de två grundprinciperna som utgör verkligheten.

En av dessa representeras av den oändliga faktorn, en faktor som vi utan tvekan vet är oföränderlig.

Den andre representeras av oss själva och all annan föränderlig information.

Således har vi tre saker som vi vet säkert:

1.    Hela är ett.

2.    Den oändliga faktorn är oföränderlig.

3.    Orsakskedjan, som vi är en del av, förändras ständigt.

Sådana är grundförhållandena, verklighetens grundläggande natur, varandets kärnväsen. Det är inte påhittat; det är en logisk slutsats. Och ändå är det märkligt, och jag håller med om det, att vi hamnar med en helhet som är både evigt oföränderlig och evigt föränderlig.