Jag kallar mig själv för ontolog. En ontolog är någon som är intresserad av att förstå tillvarons grundläggande natur. Jag ställer frågor som: Varför existerar existensen – och även, varför existerar vi?

Frågan om varför existens existerar är faktiskt ganska lätt att besvara, eller åtminstone så framstår det så för mig. Jag tror att existensen är evig och att den därför är utan början eller initial orsak.

Vad jag menar är detta: evigheten har ingen början, och eftersom den inte har någon början kan vi inte fråga varför den började. Det skulle vara som att fråga vad som kom före för alltid; det fanns ingenting före för alltid, och ingenting kommer att komma efter det. Den är för evigt, den finns hela hela tiden och har därmed ingen påvisbar orsak.

Jag finner detta betryggande. Det ger en logiskt förståelig förklaring av existensens eviga aspekt. Den har aldrig börjat, och den kommer aldrig att ta slut.

Den andra frågan – varför existerar vi? – är knepigare. Mänskligheten har inte alltid existerat och kommer inte alltid att existera. Därför blir frågan om varför vi existerar relevant. Finns det ett syfte med mänskligheten – med vår existens?