Ju mer jag lär mig om den här världen – dess historia, dess stora tänkare, livets biologi, sinnets funktion och universums vidd – desto mer inser jag hur lite jag vet.

Eller kanske, mer exakt, blir jag medveten om hur mycket det finns att veta.

Det är en märklig paradox.

Ju mer jag förstår, desto bredare blir mysteriet.

Ändå har jag ingen önskan att sluta ställa frågor.

Jag kanske aldrig löser mysteriet, men det kanske inte heller är poängen.

Det finns glädje bara i att försöka förstå. Så jag fortsätter att vandra vägen fram med lika mycket ödmjukhet som nyfikenhet.