Mitt i mellan vetenskapliga bevis och religiös tro finns ett område som vi kan kalla sunt förnuft. Sunt förnuft kallas sunt förnuft eftersom det är gemensamt för oss alla. Med andra ord, vi har alla tillgång till det, vi behöver inte vända oss till någon auktoritet för bekräftelse, vi måste inte lita på vetenskapliga upptäckter eller religiösa läror, vi vet det inom oss själva, vi vet det genom vår egen medfödda vetskap.

Sådan kunskap anses ofta vara av lite lägre väde, men är den verkligen det? Som ontolog – en titel jag stolt tillämmar mig själv – finner man att inom ramen för sunt förnuft hittas svaren på några av våra mest förbryllande gåtor. Till exempel, var, hur och när började universum? Vi kanske inte känner till alla detaljer, men en sak vet vi: det uppstod inte ur ingenting. Det uppstod ur ett något, ett något som är precis lika verkligt som allt annat som vi vet. Ganska spännande, om du frågar mig.