Jag är orolig. Vi lever i en värld där girighet, rädsla och aggression styr våra handlingar och sätter agendan. Det verkar som att vi aldrig lär oss; vi upprepar samma beteenden om och om igen i vad som framstår som en ändlös cirkel.

Första världskriget kallades ”kriget som skulle göra slut på alla krig”. Varför fick en sådan formulering fäste? Jo, helt enkelt därför att krigets fasor och olyckor var så omfattande att ingen förnuftig människa kunde föreställa sig att vilja uppleva något liknande igen. Tanken var otänkbar.

Ändå är vi här igen. Vi pekar ut fiender och bygger vapen i en rasande takt. Historien upprepar sig.

Är det oundvikligt? Jag hoppas inte det. Jag tror att vi kan göra bättre. Frågan är hur. Hur kan vi göra bättre?

Vi står inför svåra tider — det verkar säkert. Det är svårt att se hur vi ska kunna bryta oss ur denna onda cirkel av girighet, rädsla och aggression. Har vi ett val? Människan beskrivs ibland som varelsen med fri vilja. Om så är fallet är det dags att ompröva vad det egentligen innebär.

Samtidigt är jag inte utan hopp. Världen kommer inte att gå under. Planeten kommer inte att dö. Livet kommer att fortsätta — långt bortom våra vildaste föreställningar om mänsklig makt.

Jag finner tröst i det — även när vi kämpar för att hitta vår väg.