Invictus

Ur den natt som täcker mig,

Svart som gropens djup, från pol till pol,

Tackar jag vilka gudar än må vara

För min oövervinnliga själ.

Under omständigheternas ok,

Jag varken skyggat eller gråtit högt.

Genom slumpens alla slag

Mitt huvud är blodigt, men oböjt.

Bortom all vår vredes tårar

Hägrar endast skuggans fasa,

Och ändå finner tidens grepp

Mig fortsatt obruten och orädd.

Det gör ingen skillnad hur trång porten är,

Hur laddad med straff rullen må vara,

Jag är herre över mitt eget öde,

Den kapten som styr min själ.

— William Ernest Henley, skriven 1875