I takt med att vi fortsätter att utveckla våra tekniska apparater och skamlöst använder dem för att rikta in oss på varandra i ett krig mellan "gott" och "ont", riskerar vi att förblinda oss själva för de större värdena i att vara människa.

Jag förstår fullt ut att vi har olika uppfattningar om gott och ont, och jag strävar inte efter att ta ställning på något särskilt sätt. Mitt mål är snarare att belysa godheten i våra hjärtan.

Genom hela den moderna mänsklighetens historia – i huvudsak så länge vi har vetat något om oss själva – har vi betraktat inneboende godhet som något verkligt.

Som fenomen kan det inte bevisas enligt vetenskaplig måttstock, men de historiska exemplen är många. Från den egyptiska gudinnan Ma'at, som var dotter till Ra och vägde våra hjärtan mot en fjäder för att avgöra vår värdighet att träda in i riket ovan – till den vediska traditionen där det naturligt goda Rta fungerar som den oändliga bakgrunden för all existens, oavsett mänskliga handlingar – eller de antika grekerna som kallade det Eudaimonia, det ytterst goda.

Hand i hand med vår fascination över kraft och makt vandrar vår längtan efter fred, kärlek och förståelse.

Gång på gång uppmanas vi att fråga oss själva vad vi värdesätter högst.

Idag, när vi återigen möter våld och rädsla, och strider mot varandra om åsikter och rättigheter, låt oss komma ihåg den inneboende godheten i våra hjärtan och öppna oss för dess visdom.