Igår såg jag en kortfilm om Elon Musks nya AI-system. Herr Musk hade tydligen frågat systemet om universums ursprung och fått ett mycket oroande svar. Systemet hade gått igenom all insamlad data från både vetenskap, filosofi och religion, såsom man förväntade sig, men började sedan lägga till saker som man inte alls förväntat sig enligt filmens berättare som uttryckte det hela med oroande eko-kammar-stämma. Det fanns något mörkt som lurade bakom kulisserna – en ondskefull manipulator – en intelligens vida överlägsen vad vi ens kan föreställa oss – och som planerat alltihop för sina egna onda syften.

För mig är den här typen av berättande både roligt och obehagligt samtidigt. Roligt eftersom det är så förutsägbart. Om något är okänt utgår vi direkt ifrån att det är farligt – ja, till och med ont. Och det är obehagligt av samma skäl då denna vår förutsägbara oro inför det okända fara kan utnyttjas i syfte att få makt över andra.

Det finns samtidigt en djup förståelse att finna i detta. Det kan ju faktiskt vara så att universum är skapat av en ond kraft så att den kan manipulera oss människor för sina egna ondskefulla syften – det låter kanske inte så troligt, och själv tror jag det inte – men det är heller inte helt omöjligt.

Men å andra sidan så finns det en sak som jag faktiskt vet. Och detta är något som behöver vi påminna oss själva om då och då. Bakom alla samverkande krafter, stora eller små, onda, hotfulla, farliga, fåniga, dumma, häpnadsväckande, fantastiska, fina, eller hur du än väljer att se det – bortom allt detta är verkligheten en oändlig helhet. Du kan addera hur många universum du vill, hur många olycksbådande hot som helst, så många potentiella problem du någonsin kan föreställa dig – bakom alltihop väntar en oändlig helhet. Det är inte ett antagande, det är ett obestridligt faktum, och på så sätt– är vi säkra .Verkligheten i sig är ingen ondskefull plan, det kan vi åtminstone vara helt säkra på.