Den första ädla sanningen säger oss att på grund av tillfredsställelsens förgänglighet är lidande oundvikligt.

Den andra ädla sanningen visar grundorsaken till vårt lidande.

Det sägs här att våra "önskningar", vår längtan, våra begär, är grundorsaken till missnöje. Vi vill alltid ha något mer. Vi är fulla av begär, men våra önskningar blir aldrig helt uppfyllda. Vi vill ha något mer – eller något mindre – vad det än är, så vill vi alltid ha en förändring till det bättre. Därmed är vi aldrig helt nöjda – och därför lider vi.

Det är den andra ädla sanningen.

Fortfarande ganska dystert – vi har fått en orsak, men också ett rejält dilemma. Vi vill göra bättre – men begäret i sig orsakar problemen.